beyondcom.se | www.make-it.se 
 

5 dygns mardröm..

Igår var det tredje deltävlingen i Swix Ski Classics, König Ludwig Lauf, men utan mig på startlinjen.

Mamma brukar säga att vi ofta använder för ”kraftiga” värdeord när vi ska beskriva motgångar/dåliga insatser så funderade både en och två gånger på rubriken och kom fram till att när jag igår vaknade upp utan feber första gången på 5 dygn så kändes det som om en mardröm allt ihop. Men tyvärr var det ingen mardröm som startade tisdag med hosta, lätt feber och trötthet utan verkligheten.

Onsdag var febern högre (39 grader), kroppen värkte, hostan tilltog, lock för öronen, tryck i pannan och huvudvärk. Nässpray, febernedsättande och hostmedicin intogs i höga doser. Torsdagen blev än värre och när tempen visade över 40 grader och jag började yra blev jag på kvällen nerkörd till akut i Innsbruck.

Nu gick det fort, öron-, näs-, halsavdelningen först och sedan till infektion för blodprover. Sedan väntan och den visade sig bero på att det väntade på blodprovsvaren. Har aldrig varit med om att få svaren direkt på blodprover utan flera dagar efteråt. Men nu tog det någon/några timmar och så kom läkaren med en lång lista. Inte helt lätt med sjukhustyska när man är frisk och ännu värre nu. -Deiner crp ist sehr hoch! (din crp är väldigt hög) eller något i stil med det. Jag fick sedan något de kallade ”painkiller” intravenöst och efter 15 minuter ny check och jag fick ok att lämna med ett recept och tre papper med provsvar.

Nu var kl 01.30 och pappa hade väntat i 5,5h timme på mig gåendes på gatorna runt omkring sjukhuset. Kl 02 var vi tillbaka i Seefeld och sängen väntade. Äntligen fick jag sova ordentligt utan att ha ont och vakna hela tiden. Men glädjen var tyvärr kortvarig. Under fredagen steg febern igen och trots febernedsättande nådde den över 39. En ny skitnatt väntade och sängen återigen sjöblöt av svett.

Lördag skedde det i alla fall något och febern gick långsamt nedåt och jag hade lite lust på mat. Söndag morgon var jag sedan feberfri. Dock hostar jag mycket fortsatt och locket för öronen och huvudvärken är fortsatt kvar. Idag har jag hur som helst kunnat ta mig hem till Sverige och nu håller jag bara tummarna för att mardrömmen ska vara helt över och jag bli helt frisk.

Tack alla snälla människor som på olika sätt hjälpt till och eller gett sitt stöd!