beyondcom.se | www.make-it.se 
 

Ofrivilligt träningsuppehåll..

Medans övriga i teamet gasar på för fullt har det blivit några märkliga dagar för mig här nere i Italien.

Den 26 augusti slog jag i smalbenet i samband med en orienteringstävling i Målilla. Som vanligt gjorde det on precis när det skedde men efter ett tag var smärtan borta och det vara bara att köra på. I duschen efter lopp kändes det inte heller så farligt. Visst gjorde det ont men jag har fått slag/repor på benen hundratals gånger genom åren och nej jag kände inget speciellt. Men när jag kom hem till Eksjö på eftermiddag såg jag att jeansen var blodiga. In i duschen igen och nu gjorde det ONT! Jag spolade och spolade och tvättade rent så gott jag kunde. Bestämde mig dock för att gå in till grannen som är sjuksköterska. Hon hjälpte mig tvätta rent och hade någon bra salva som hon la på. Det kom lite var och skit. Såret var djupt men hon sa att man inte syr sådant ny för tiden utan sätter ihop det med smala tejpbitar. Så två sådana blev det och sedan ”bandage”.

Under de närmaste fem dagarna tittade antingen sjuksköterska eller läkare på såret, tvättade rent och la om det på nytt. Alla sa att det såg fint ut. Jag vilade på måndagen men tränade på som normalt från tisdagen. Fram mot helgen kändes det ingenting och jag drog till Torsby för tester och skidåkning.

Måndag, tisdag funkade också bra men sedan på min tågresa upp till Stockholm onsdag efter lunch började benet bli varmt, rött och svullet. I början gjorde det inte jätte ont men smärtan tilltog och fram mot tidig kväll gjorde det outhärdligt ont. Vad skulle jag hitta på nu?

 

Det blev till att ta till nödtelefonnumret till en läkare i Stockholm som tog emot mig på kvällen. Stort tack!! Han gjorde ganska hårdhänt rent på nytt, konstaterade infektion och skrev ut penicillin. Efteråt kom det ut en del var igen. Det blev många verktabletter innan jag äntligen kunde somna på kvällen.

Då smalbenet var något bättre torsdag morgon bestämde jag mig för att åka med teamet på lägret även om jag visste att det inte blev någon träning första halvan av lägret minst. Så sedan i onsdags gäller vila för min del. Jag kunde ju stannat kvar i Sverige och legat inne i min lägenhet i Eksjö. Men trots att jag inte kan träna (och det är grymt trist för jag hade verkligen sett fram mot denna samling) är jag glad jag åkte med. Förutom att det är skoj att umgås med teamet är vädret kanon, naturen/utsikten från vårt boende fantastisk och lugnet här uppe i Lavazé går inte att klaga på!

Jag har inte haft något direkt uppehåll i träningen sedan jag började träna i mitten på mars. Så kanske finns det någon mening med detta uppehåll trots att det just nu känns tråkigt. Vi får se i vinter! 

Idag har jag i alla fall varit och kollat in sista backen på Marcialonga, Cascata som den kallas! Ser gärna en repris på 2010 år lopp Smile