Stakteknik!
Jag har blivit ombedd att kommentera den stakteknik jag använder mig av speciellt i sista backen på Marcialonga. Jag hörde på SVTs sammandraget att Ulfbåge trodde att jag var väldigt trött i backen. Men som ni såg så gick jag upp och ökade farten ganska direkt efter hans uttalande. Visst var jag trött (hade ju stakat 68km) men inte alls så att jag kände att jag skulle behöva släppa. Nästan lite tvärt om. Jerry och Jörgen har åkt ifrån mig i denna backe tidigare så jag väntade mest på när fartökningen skulle komma. Att jag vid några tillfällen böjer mig långt ner är för att kolla om åkaren bakom är med eller har släppt. Varför inte göra det i sammband med ett stavtag där man inte förlorar något på det istället för att vända sig om och förlora fart? När det är ca 1 km kvar till mål blir det lite mindre brant och jag kände att jag hade mer krafter kvar mens jag tycket både Jerry och Jörgen såg lite trötta ut så jag bestämde mig för att pröva mig på en fartökning. Tyvärr så syns det inte så tydligt då jag fick ligga i det spår som skoter körde sönder och där det gick lite trögre. Men när jag väl segat mig om Jerry och kom in i det lite hårdare spåret så kändes det väldigt bra. Så till "frånsparken" som jag använder mig av. Jag åkte som jag skrivit tidigare helt utan fäste så jag gör inte frånsparken för att få något fäste. Denna rörelse kommer från skidorienerarnas sätt att åka uppför på "smalspår". Det är något jag annamat och tror på! Bara ut och pröva själva.... Den dag jag lägger av med skidåkningen på elitnivå så kommer det kanske en bok där jag går in på detta djupare och även ger andra tips och råd för att lyckas bra (vinna) på Vasaloppet!
|