Två tuffa veckor!

Nu var det två veckor sedan jag skrev någon på hemsidan. Det var inte alls meningen att det skulle bli så men jag var riktigt nere helgen före Vasaloppet så hade ingen lust med något då. Hur som här kommer en summering av tiden som varit. Återhämtningen efter loppet i Estland den 21 februari gick fort. Lugn träning tisdag och två pass onsdag och torsdag. På torsdags förmiddagen körde jag ett riktigt bra stakpass där det kändes som om jag "flög fram". På kvällen fick jag dock väldigt ont i magen, inte lös utan motsatt. Förutom smärtan i magen så vart jag ovanligt trött och matt i kroppen. Jag sov mellan 10 och 11 timmar per natt och 1-2 timmar på dagen under mellan torsdag och måndag. I söndags för åtta dagar sedan trodde jag inte det skulle bli något Vasalopp. Jag bestämde mig för att helt avskärna mig från allt. Att prata med media och andra människor om att man är sjuk och inte vet om man kan starta är inte alls skoj när man istället vill prata om en possitiv känsla i kroppen och att uppladdningen går enligt plan. Hur som blev magen bättre under måndag och tisdag och jag blev succsesivt piggare. På onsdagen kände jag mig helt pigg och i tosdags tränade jeg ett lugnare pass. Kroppen svarade bra och i fredags körde jag ett lättare intervallpass. Det gick också bra och jag blev mer och mer sugen på Vasaloppet och böjade tro på en topplacering trots alls.

När jag stod på startlinjen i söndags morgon i Berga by hade jag en väldigt bra känsla i kroppen och i huvudet. Snabbt fick jag ett kvitto på att det också var så. Tror aldrig jag varit så pigg någonsin efter att ha kommit upp för den första backen. Jag låg fint med i klungan utan att göra åt några onödiga krafter. Det var några åkare som fick en lucka på 20sek. Jag brydde mig inte om de i första backen då jag trodde att det att det som vanligt skulle stanna upp på myrarna innan Smågan. Men de 9 åkarna i täten drog på och vi fick rapporter om att avståndet blev större och större. När det i Tennänget var två minuter vart jag lite orolig. Jag gick då upp och ökade farten. Jag fick direkt hjälp av Martin Rosvall från Lycksele som var en av de som gjorde mycket jobb för att vi skulle komma ikapp utbrytarna. Jag kände mig riktigt pigg uppför och efter Risberg stationen tryckte jag på ytterliggare lite och fick tom lite lucka på den stora klungan. Då fick jag rapport om att vi nu var en och en halv minut bakom. Det kändes bra att höra. Jag gick tillbaka lite i klungan men höll mig ganska långt fram hela vägen fram till Evertsberg. Jag försökte hålla mig långt frma i klungan ner mot vägundergången innan Oxbergsbackarna. Jag halkade dock bak lite så fick kämpa lite för att ta mig upp i täten i den sista långa backen upp mot Oxberg. Jag hade riktigt bra fäste och gick upp längst fram. Tynell tog över efter en bit och nu sprack klungan upp. Nu såg vi de två Moraåkarna som låg i täten och en bit efter Oxbergskontrollen var vi ikapp de. När vi väl kom ikapp så sänktes farten lite.

Innan Hökberg så blev det åka av då Tynell gjorde en riktig fartökning. Jag kämpade och lyckades med nöd och näppe hänga med och passerade Hökberg som trea några meter efter Tynell och Fredrik Östberg. Bakom mig var en liten lucka ner till Jörgen Aukland och ytterliggare några åkare. I utförsbackarna efter Hökberg gick jag på max och höll ungefär samma avstånd till de två i täten. Som tur var stannade de upp lite när de kom ner på flacken och jag kunde ansluta. Nu var jag riktigt sliten. Vi varje fartökning som kom fick jag köra max och kände att jag ändå inte riktigt hängde på. Som tur var sänktes farten i bland och jag kunde komma ikapp. Men efter Eldris var detkört för mig. Tynell körde på under en längre tid och jag var avhängd för gott skulle det visa sig. Jag hoppades hela tiden på ett under, att de skulle börja lurpassa på varandra och att jag skulle få mer fart. Men så vart det inte och jag fick åka ensam i mål som sjua. Jag åkte inte till Vasaloppet för att bli sjua men ibland så stämmer det inte och då går det inte att vinna Vasaloppet. Efter loppet var jag väldigt besviken men kände också en stor revanchlust. Att komma tillbaka och kämpa om segern nästa år. Om det blir något av med det vet jag inte än men just nu känns det trist att avsluta så här.

Slutligen ett stort grattis till Jörgen! Efter att ha varit en av världens bästa skidåkare säsongen 2002/2003 (trea i VC totalt och i sprintcupen) så har han haft det av och till tungt. Många skulle ha gett upp och slutat med skidåkningen men han har kämpat på både med skidor och skidskytte och nu fick han en seger i Vasaloppet efter ett väldigt taktiskt lopp. Men Svahn, Ulfbåge och Blomqvist måste väl ha sågat honom totalt på TV eftersom han inte var uppe och drog något under loppet! Min personliga åsikt är att han var smart och utnyttjade det faktum att han är väldigt duktig spurtare.